Protesskrälle.

Jag är i desperat behov av en ny protes. Den är alldelles för stor nu. Jag drunknar i den! Drunknar i min nya träningsprotes jag fick förra veckan också. Har tappat lite för mycket vikt på lite för kort tid. Lasse sa att jag tyvärr får stå ut ett tag med den här nuvarande tills jag har hållit samma vikt några veckor. Blir dyrt att göra nya var och varannan dag liksom. Jag fattar det! Men jag måste ändå få säga att det är lite jobbigt när ena benet som bär mig både glappar och gör ont. Det hörs när jag går, och det känns när jag går. Har laddat upp med fler strumpor såklart för att fylla ut men det verkar inte hjälpa nå bra! HUR SOM HAVER, detta ska inte få isolera mig, JAG GÅR ÄNDÅ! Med eller utan glappande oväsen. Roooooock it.



Fick 2 nya ben idag!

Var på OT center idag och fick prova min nya träningsprotes samt slå ett snabbt getöga på badprotesen:) Båda va jättefina verkligen och dom är så otroligt duktiga där att jag ibland inte kan tro mina ögon. Det känns alltid skumt när man byter underlag till protesen. Har ju gått med mina vinterstövlar de senaste månaderna och när jag nu spatserar upp och ner i rummet med träningsdojjor så blir det genast mycket mjukare. Bra! Eftesom jag opererades nyligen får jag inte träna på några veckor men snart så.. SNART sätter det igång igen;)

I miss it god dammit!


The Jesspose, Bild från london 2010, ca 1 månad innan jag blev amputerad.

Gud vad jag saknar att kunna springa! Bara kubba järnet på en folktom grusväg så fort det bara går. Fast hur ofta gjorde jag det innan? Haha typ aldrig. Men jag saknar känslan! Lätt att göra det när man förlorat något. Jag är dock innerligt tacksam att jag har fått förmågan att gå igen. Det är oslagbart.

Ny Träning och Badprotes pågång folks.

När jag var på OT Center hos Lasse häromdagen så fick jag prova min nya träningsprotes samt min splitternya badprotes. Det är premiär för den och tro mig- den är efterlängtad. Tänk er att hoppa på ett ben in i en dushkabin utan att försöka halka (man får nästan krypa på golvet in) eller hoppa på ett ben ner till strandkanten x antal gånger under sommarens varmaste dagar. Det blir jobbigt i längden. Men jag har vant mig! Fast det här blir nog effektivare och lite riskfriare.

 

Träningsprotesen är inställd efter mina gympaskor så den kommer endast användas vid  träningsaktivitet och under lite mer fysiskt ansträngande former. Gud vad jag saknat att träna! Jag sätter igång ögonblickligen när den blir min. För närvarande håller dom på och klär in båda proteserna med kosmetik så jag får vänta tills nästa vecka;)


Fantomsmärtor/Fantomkänslor.

Mina läkare har varit noga med att informera om skillnaden mellan fantomsmärtor och fantomkänslor. Smärtor, ja det säger ju sig självt. Det gör ont. Och Fantomkänslor är snarare obehagskänslor, stickningar, kliande eller domningar.

Jag hade smärtor i  början av den här processen. Med medicin lyckades jag ändå hantera det. Efter några månader gick det över i oehagskänslor och jag kunde sluta med medicinen (som by the way har rätt jobbiga biverkningar).

För nån vecka sen har det börjat smärta igen. När jag träffade min protesinjeniör Lasse häromdagen så frågade jag honom varför det kommer tillbaka nu? Han kunde inte svara på det men han ställde en intressant fråga. ''Känns det som att att smärtan flyttat sig högre upp mot området där benet gått av eller sitter värken fortfarande längst bort i foten du inte har kvar?''.

Den har ju faktiskt flyttat sig närmare! Lasse sa att det var positivt. Det betyder att hjärnan har börjat ta in att benet är borta och den kommer så småningom förstå att benet slutar en bit under knäet. Smärtorna och känslorna kommer minska med tiden:)

Spännande..

Skön dröm.


SHIT! Vaknade precis efter att ha drömt att jag hade två ben igen! Jag hade nån skada, så jag haltade, men jag kunde gå iallafall och känna marken under båda fötterna. Kändes så himla verkligt. Undra varför man drömmer så.

Senaste tiden har jag haft svårt att somna, har fått tabletter jag kan ta som lugnar och gör att man blir lite tröttare. Dock upplever jag nästan att jag är typ däckad hela dagen efter då istället. Oskönt. Sömn är så himla viktigt! Jag måste få ordning på det här känner jag.

PAIN.

Vet ni vad jag precis gjorde? Jag låg i sängen, utan protes, och skulle hoppa på ett ben till badrummet och hämta mina nagellack. Jag sätter ner foten på golvet men lyckas fastna i datorsladden när jag ska ta mitt första hopp frammåt. Normalt när man snubblar räddar man ju sina fall genom att sätta ner andra foten innan man är omkull. Så tänkte jag också. Min hjärna tänkte; har jag ett ben?, har jag inte ett ben?, kan jag ta emot med benet?, kan jag inte ta emot med benet?, ja?, nej?, ja?, nej?, inom loppet av en millisekund- BOOM! Slog i rakt med stumpen där benet har gått av. Jag börja stortjuta och tänkte att jag skulle dö för det gjorde så jävla ont! Vill lägga upp en bild jag tog på benet men den är för motbjudande. Det är mörkblått och rött. Skakar gör det också. Sen har alla nerver gone' wild and crazy sen smällen så det värker i min intetexisterande vad, i min intetexisterande fot och på massa andra konstiga ställen i benet som inte finns kvar. Jag vill säga hata men det är att ta i.. Jag ogillar verkligen fantomsmärtor.


Det är min årsdag idag.

Idag har det gått exakt ett år sen olyckan hände i maskinen. Jag kommer ihåg att jag klädde mig i mina favoritplagg på morgonen.  Då visste jag inte att dom skulle klippas av på ett operationsbord senare samma dag. Tänk att man aldrig kan veta när ens liv kommer ta slut eller förändras? Man kan aldrig förbereda sig på olyckor. Det var en olycka. Borde det inte ha hänt? Jo det borde det. För att så var förutsättningarna den kvällen.

 

Nu vill jag bara säga till dig att du ska ta vara på varje sekund och varje minut du har i livet. Vi lever bara en gång (vad vi vet) och den gången ska givetvis vara pretty spectacular. Hela tiden, varje dag. Hoppas alla njuter och tar hand om varandra. I AM!

 

Jag köpte faktiskt ett till likadant linne jag hade på mig vid olyckan sen efter att jag fick lämna sjukhuset. Det är mitt favoritlinne fortfarande! Varje gång jag har på det tänker jag tillbaka på den händelsen, fast jag tänker att jag är glad att jag fortfarande har möjligheten att använda ett linne överhuvudtaget och det gör mig så himla glad:)


I Tryckkammaren.

Jag bläddrade igenom bilderna som togs från min tid på sjukhuset efter olyckan och hittade det här fantastiska ögonblicket- caught on camera. Ser inte så glad ut. Tror jag kollade på Jurassic Parc eller så och personalen tyckte att det var ett märkligt val av film då mitt ben precis gått av i en maskin. HUR SOM HELST! Man låg i tryckkammaren i 2 timmar/gång. Luften var ansträngade svår att dra in, man fick cellskräck med jämna mellanrum och då och då kunde det göra väldigt ont i såret där benet gått av. Jag kommer ihåg att dom nämnde vid informationssamtalet att risken finns att man kan börja brinna i röret, detta skulle då bero på att man fått med sig papper in (exempelvis ett block (?) vem tar med det?) eller har nått material i kläder alternativt strumpor som är lättantändligt. Nu började jag aldrig brinna, men det kändes obehagligt emellanåt. Vid ett tillfälle fick jag även sitta i en STOR tryckkammare som såg ut som en rymndstation, bockar av på bucketlisten direkt- CHECK!

 

I efterhand kan man ju ändå säga att de här behandlingarna var otroligt positiva för mitt slutresultat. Tack vare detta behövde dom inte ta lika mycket under följande operationerna:)

 

Edit: Notera även att det sitter en telefon på utsidan vid instrumentbrädan. Den använder dom för att ringa till personen som ligger inuti. Utan telefon, ingen kommunikation;)


YES!

Mina Favvo byyyssor är klara från skräddaren! Har saknat dessa och trodde att dom aldrig skulle kunna användas igen (Eller några andra byxor). Dragkedjan sitter på insidan av benet och går upp till mitten av låret ungefär. Det är TYP omöjligt att ha tajta byxor med protes utan en sån här lösning. SKÖÖNT att allt går att lösa;)


Tankar om sjukhustiden.


Senaste dagarna har mina tankar fört mig tillbaka till den tiden jag låg på sjukhus efter olyckan. KS var mitt hem till en början. Jag tänker på när jag slog upp ögonen första gången på sjukhuset efter att ha legat nedsövd sen golvet brevid maskinen. Jag tänker på hur jag i panik hela tiden drog till täcket första 24 timmarna på sjukhuset så att jag inte behövde se vad som fanns/eller inte fanns kvar under täcket för jag orkade inte deala med det just då. Tänker på hur alla ''första samtal'' till olika personer började och hur man letade efter ord för att förklara nått som kändes helt overkligt. Jag tänker på första gången jag fick stå upprätt brevid sjukhussängen och kände allt blod åkte ner i benet som gått av och hur ont det gjorde. Sen tänker jag på dom kvällarna jag och johan åkte ut på sightseeing i sjukhuskorridorerna- och jag var lycklig:) Eller på hur otäckt det var att ligga instäng i ett 2 m långt glasrör med syrgas som pumpade i 2 timmar för att operationsärret skulle läka. Tänker på allt morfin, alla besök och alla nätter jag vaknade av att det kändes konsigt att vrida sig över gipset. Hur det var att duscha första gången, hur det var att se benet första gången och hur stolt jag var när jag lyckades ta de där dagliga sprutorna i magen själv! Ibland tänker jag på stockohlms sjukhem. På deras matsal, på deras personal och på mitt rum där som jag älskade. Även fast det var kanske den värsta perioden jag befunnit mig i under mitt liv, så kan jag inte rå för att känna nån form av.. lycka när jag tänker tillbaka på det..

Överkörd av lastbil.


Några tipsade mig om den här artikeln förra veckan och när jag var hemma hos pappa igår hittade jag den tidningen på köksbordet. Den här tjejen träffade jag i våras på Gåskolan när jag precis fått min protes och skulle lära mig gå. Hon hade precis som jag en underbensprotes och hade fått livet omställt bara ett halvår tidigare. Som tur är så verkade hon trots omständigheterna ta det här bra! Skönt att läsa om någon som är i samma situation och upplever samma problem.

Kort sagt.

  • Det har gått 3 dar med min nya protes, inklädd och nedstuckna i stövlar. I hjärtat är allt i rosa bomull, mjukt, skönt, glatt, trevligt. Känslan i benet är dock inte i rosa. Det är nått helt annat. Jag har märkt av en markant skillnad dessa få dagar. Det gör så ont att jag våndas efter bara några timmar. Fast såhär kändes det ju när jag precis fått min första protes. Då kunde jag ju inte heller gå så länge innan kroppen slog av och det var dags att åka hem och vila. Den faktiska känslan i benet efter några få timmar stavas  t r ö t t. Jag är trött i just den kroppsdelen, - och det måste jag lyssna på. Första tiden nu efter blir en återhämtningsperiod. Halva dagen aktiv, halva dan vila. Även fast min protesingeniör säger att det är svårare och gör ondare att gå i höst/vinterstövlar för att sulan är hårdare så tror jag och hoppas på att jag kommer vänja mig och att det går över när kroppen har hunnit ställa om. DET KOMMER GÖRA DET!
  • Jag har loosat 5 kg nu på 1,5 månad- YES! Har 3 kvar ungefär.
  • Jag träffade min underbara vän Jasmin idag. Vi myste med fika i höstsolen och bara satt och skvallrade och hade det bra. Hon gav mig lite inspiration till en grej jag tänkt på ett tag:)
  • Jag, Johan och några släktingar spanade därefter in Etnografiska museets nuvarande utställning inne i grottan- Mycket guld, mycket intressant.
  • Jag har insett att min garderob saknar tjocka, stickade tröjor och detta behöver givetvis åtgärdas omgående. Tänk alla kalla höst och vinterkvällar man har framför sig liksom. Imorgon stormar jag Zadig & Voltair, NK och Filippa K där jag sett tänkbara alternativ. Behöver även investera i ett par trevliga handskar ojojoj..
  • Den här helgen är en sån helg där jag känner att jag  e n b a r t  ska tänka på mitt välmående. Lugnt, skönt, kravlöst. Mycket hemmaspa, mycket naps, mycket rehab. Underbart! Är det inte skönt när man kan få ''bara vara''?

Idag är det ingen vanlig dag..




För idag hade jag byxor för första gången med proteeeees! Det känns så himla skönt. Har så mycket kläder som ligger på vinden för att de inte kommer till användning pg a att jag bara använt klänning senaste halvåret. Nu kan jag äntligen gå tillbaka till min gamla garderob. Tack. Även fast det syns på benet i byxor så bryr jag mig inte. Nu kör vi! Jag träffade Charlie idag för en fika sista gången innan han åker till Australien. Jag skulle aldrig komma på tanken att byta salong eftersom Corinne and friend's har varit så bra det bara går sedan min startperiod för 2 år sen. Nu har Charlie fixat en ''stand in'' frisör medans han är borta, LOVELY. Sedan blir det uppfräschning av hår varje gång han sätter en fot i sverige. Han e så bra och underbar och fantasisk. KOMMER SAKNA DIG!!

Inklädnad av protes.

I detta nu befinner jag mig på en brits, under en filt på OT-Center. Jag är här för inklädnad av protes. Åtta noll- noll SHARP skulle jag vara här tyckte Lasse. Det tyckte inte jag men det är ju bara att haka på idén liksom. Som tur var skjutsade min GULLE mig hit så det var ju inga konstigheter. När dom ska klä in protesen så behöver jag vara närvarande så att dom kan skruva och fixa inställningarna ordentligt innan materialet läggs på över. Det uppskattas inte (haha) att man kommer tillbaka en vecka efter och säger att man tippar åt sidorna när man går för då får man ju riva upp hela arbetet och göra om det sen. Än har jag inte lyckats med nåt sånt men det är ju bra att känna till reaktionen vid en sådan situation;) Är säkert härifrån vid halv tolv eller så.


Plus med protes. Plus till mig.

Det är mycket som följer med när man har protes. Alla saker är inte lätta. Fast det är ju ganska givet. Trots de motstånd man möter i vardagen har jag tänkt och tänkt och tänkt för att hitta åtminstående några positiva saker med det hela. Tre stycken kom jag på! Lyssna på det här:


  • Alla de där iskalla vinterkvällarna när man frusit om fötterna för att man rustat inför vintern med SNYGGA stövlar och inte VARMA och comfortabla. Bra, jag kommer kanske frysa även denna gång men bara om en fot;)

  • Jag har bråttom ner till taxin som ska ta dig till flygplatsen påväg mot ett fantastiskt soläventyr. Jag inser att jag MÅSTE lacka tånaglarna innan semestern och nu börjar tiden rinna ut.. Ena sidan klar och nu snabbt över till andra sidan men OJ! Där fanns ju inget! Vilken tur då hinner jag till taxin iallafall.
  • Jag har inte orkat tvätta på ett tag och misstänker att garderoben är länsad på allt vad jag äger. Jag drar upp byrolådan och hittar bara EN strumpa! LUGN vännen LUGN, det behövs bara en ändå.

Drunknar!


Jag fick min nya protes i torsdags. Den gamla hade jag haft i 2,5 månader. Man blir mindre med tiden säger dom ju och första året efter operationen så sker det naturligt att allt lägger sig succesivt och tillslut återgår till den vanliga sizen. Nu har dom sagt att eftersom jag tränar så mycket på gym så snabbar man ju på allt genom att loosa weight också. Man har alltid en strumpa i silikon (den beiga på bilden) i protesen för att dämpa trycket så att det inte blir så hårt. Sen med tiden när benet minskar i omkrets så får man fylla på med strumpor ovanpå så att protesen sitter ordentligt. I den nya slipper jag ju massa tjocka strumpor nu vilket är skönt;) Provade dock den gamla utan all utfyllnad och kolla va stor den e nu bara efter 2, 5 månad!

På Ot-Center


Det gick bra på Ot center med Lasse. Protesen är mindre och satt bättre än den andra. Sen kan man inte avgöra om den kommer ge mig problem nu på en dag utan man får vänta några veckor och se hur det känns. Jag går alltid några längor fram och tillbaka framför Lasse, sen skruvar han åt en skruv och skickar ut mig på golvet igen för lite spatserande. Tillslut är den så rak som det bara går. Balansen ska va bra, gången ska va bra. Lasse tror att de bilder jag tar på honom och resterande arbetsstyrka läggs ut på facebook. Det gör det inte lille vän säger jag;) Men bloggen viiisst:)

Innan jag gick visade Lasse en affisch på väggen med folk som sportar med protes. Alltså vi snackar friidrott specifikt. Han sa att snart kanske Jessi är redo. Vet inte om jag kan se mig hålla på med sånt därt alltså- gymmet får funka tills vidare!

.........


Lasse e bra.

Imorse klockan 8.30 infann jag mig på OT center i Danderyd för kontroll. Vi gick raka vägen in i avgjutningsrummet och satte igång att gipsa. Benet blir mindre och mindre i början och det går ganska fort under det första året. Eftersom man måste göra en ny protes så fort man ''växt ur'' den gamla så hinner det ju bli några stycken under kort tid här i början. Jag är väl egentligen inte riktigt där nu utan största anledningen är ju för att den jag har nu har gjort så ont. Kanske kan detta vara lösningen på problemet med värken. Jag hoppas det:) Om två veckor får jag min nya protes så då får vi se hur det hela utvecklar sig! Vill inte göra en ny operation, då blir det en helt ny rehabiliteringsperiod med allt vad det innebär. Nej håll tummarna för mig nu! PUSS.


Om

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

My name is jessi.

My name is Jessi. Är hög på livet och på er. Gud va ni är bra:) I slutet av 2010 råkade jag tyvärr fastna i en maskin med mitt ben så att det gick av, whopsi.. Men du, jag kör ändå! Min blogg handlar om mig och mitt nya liv:) Ett liv med protes. Jag är REDO och TAGGAD, är du? Självklart!
RSS 2.0