True story.


Winners never Quit and Quitters never win.

Det som vi kallar känslor.

Alltså känslor är någonting helt fantastiskt egentligen. Tänk att vi alla har dom! Stora små, glada, ledsna, vilsna, starka, svaga, arga, rädda. Lyckokänslorna är ju oslagbara att bära på. Det måste vi alla upplevt, föhoppningsvis massvis med gånger genom livet. Jag vet hur jag känner mig när jag är lycklig! Jag känner mig stark och oövervinnerlig! jag är högt högt högt upp i det blå, svävande, inget rör mig. Inget. Bara lyckan är närvarande. Men tänk när känslor inte är lika glada. Dom kan för vissa bli förlamande och utgöra rena hinder i vardagen. Dom stoppar en från att leva. På så sätt är känslor läskigt. Att dom är så POWERFUL och kan, om man har otur, överta kontrollen. Det är därför man ibland måste frigöra sig från känslan och tänka att: Jag ÄR inte min känsla, men känslan är en del av mig just nu. Den har ett förlopp, och kommer avta. Så ser verkligheten ut.

HEJ.

Effektivt.


Nu skiljs våra vägar.

Idag var jag på återbesök hos min vägledare. Senast vi sågs var innan sommaren. Han känner mig utan och innantill (bättre än jag själv gör) och för några år sen var det han och Maria som knöt upp alla knutar och gav mig verktyg till livets alla frågor. Han har stått i utkanten av mitt liv i ungefär 4 år men ändå haft kanske den största inverkan på hur jag formats och utvecklats som människa. Idag sa han något slutligen som både skrämde och sköljde över mig med lycka på samma gång..

''Vi släpper dig nu Jessica''..

(And my heart goes: Yes sir, im ready).

Powerwomen.

The empowerment of a women begins within herself, if that women loves herself; she has that authority to love anyone she chooses. The power of a women becomes even stronger when she finds herself and knows who she is; and doesn't let anyone tell her otherwise. The power of a women can make her strong enough to stand on her own two feet; and finally that women is independent. She will not be afraid to ask for help or help herself. The power of a women is stronger then the grip of a lions teeth when his prey is in his mouth. The power of a women is a power no man could live without , because without a women there can be no man. The power of a women is endless; so stand tall, and represent for all the women in the world.

Tiffany Mitchell

Vad belyser du i din vardag?

Illustration och teckning: Jessi (hahaha)

 

Man har ju konstaterat att hjärnan inte kan tänka på två olika saker saker samtidigt. Du kan växla mellan olika funderingar inom loppet av en sekund men hjärnan tar ju bara upp en tanke åt gången så länge man ger just den tanken utrymme. Du har makten över dina tankar. Du väljer vad du vill belysa.

 

Jag tycker det här är intressant. Jag tror att människan har ett behov av att ventilera sina känslor. För vi är människor och människor KÄNNER! Att jämt och ständigt hålla inne på negativa känslor kan ha en förödande effekt i det långa loppet. Jag talar av egen erfarenhet. Man måste ge uttryck för sina känslor och släppa ut det som tynger en för att kunna frigöra sig helt och kunna gå vidare. Det kan gälla händelser som separationer från personer man tycker om, avskedan från jobb, en vän som sviker eller liknande.

Dock finns det en sak jag lagt mycket tid på att försöka förstå de senaste åren. Och det är hur hjärnans tankeverksamhet och tankemönster påverkar hur en person mår i största allmänhet. Det SMÅ sakerna (notera små) i livet men som ändå påverkar. Lite såhär:


Varje person väljer själv om man vill belysa positiva eller negativa saker i sin vardag. Tänk om man ALLTID vänder ficklampan mot de negativa sakerna som du möter. Den kanske till och med är installerad  så att den BARA lyser åt det negativa hållet? Inte bara att du lägger märke till dessa saker extra mycket, du ger dessa tankar utrymme att snurra runt, etsa sig fast och finnas med i din vardag- HELA tiden. Det finns människor som gör såhär, inte för att dom vill, utan för att det blivit ett invant beteende, ett hjulspår man glidit in på och kanske inte ifrågasatt under vägens gång. En sån här person, som alltid är van att alltid belysa negativa saker i vardagen och livet, tror jag genomgripande har ganska mörka dagar. Irritation när man missar tåget även fast det går en ny om 2 minuter, oro för vad som kan gå fel under dagens arbetspass eller kanske frustration mot personen som går för långsamt framför dig på gatan. Människan kan många gånger vara väldigt bra på att dömma om saker och ting är bra eller dåligt. Att placera händelser, personer eller möten i fack fungerar som en skyddsmekanism. Du kan snabbt utse om du gillar eller ogillar, villa ha mer av eller vill ha mindre av. Smidigt? Kanske i vissa fall, det är ju lite så här man tar reda på vem man är som person. Vad man tycker om liksom vad man inte tycker om.

 

Jag har dock kommit fram till att det negativa bedömningssytemet inte fyller en rimlig funktion i större utstäckning- Åtminstående inte för mig. Det stjäl energi. MYCKET dessutom. (Tåget kommer ju inte fortare bara för att jag blir arg och stampar i marken, tyvärr). Min bedömning är att jag tjänat 'typ hela världen' på att eftersträva en så ickedömmande inställning till negativa saker de bara går. Du missade tåget, acceptans av situaionen jag inte kan ändra på, jag tar nästa. (Ingen etikett på denna händelse). Det är svårt att inte reagera på yttre händelser som ändå påverkar vardagen. Men personligen så upptäckte jag en stor och utan att ta i- en GIGANTISK förändring i mitt mående efter att jag övat upp mig i att koppla bort det negativa bedömmnings systemet jag sysslade med.

 

Däremot har jag aktivt försökt träna upp mig på att lägga märke till mer positiva saker i vardagen som jag tidigare oftat missat. DET har gjort skillnad och berikat MITT liv till 1000. Exempelvis första dagen varje år då våren bestämt sig för att knacka på dörren och man möter världen med solen i ansiktet (YES!). Eller de gånger man kliver på en fullpackad buss med stökiga passagerare och busschauffören ÄNDÅ lyckas bjuda dig på ett leende mitt i alltihoppa. De gamla paret som stannar upp och kramar varandra hårt på gatan för att sedan fortsätta ner hand i hand (GULLIGT!), eller den unga killen på busshållplatsen som reser sig så att du får sitta på bänken trots att du varken är över 85 år eller har några synliga funktionshinder (ROMANTISKT OCH SÅ HIMLA FINT!).



Alltså, i MIN värld så fyller ältandet av småsaker och mindre negativa händelser ingen mer funktion än att det är ENERGI UTDRIVANDE. Det stjäl min uppmärksamhet som jag kunde lagt på allt det fantastiska och vackra som finns att ta del av istället. Man ska ifrågasätta sånt man inte tycker om, men ifrågasätt också i hur stor utsträckning du vill att de tankarna ska vara närvarande i ditt liv. Sen behöver man alltid bearbeta stora händelser som bidrar till sorg, ilska och smärta för det är en del av livet. Det är inget som kan skjutas åt sidan och bara försvinna. Det måste arbetas med. Men när man har gjort det och känner sig frigjord, tror jag på att vända ficklampan så mycket det bara går åt de positiva, vackra och fina i livet. Att tillåta det där underbara och fantastiska att få 'snurra runt, etsa sig fast och finnas med', tror jag oavkortat leder till ett roligare och lyckligare liv.

Där borta väntar en framtid

Exakt här ovanför står jag just nu och blickar ner över den otroligt långa och rangliga vägen som jag måste ta mig fram på. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar första klivet ner. Här vill man ju inte gå tänker jag. Men hur blir det om jag står kvar här ovanför på gruset och trampar? Inte bra förmodligen, men det är ju bara en gissning. Jag måste ju frammåt, för på andra sidan väntar min framtid.

Det har snart gått ett år sedan olyckan. Att jag skulle hamna just på den här vägen, vid den här trappan kunde jag ju inte förbereda mig på innan. Det går inte att rusta inför nått sånt här i förväg. Mina tidigare framtidsplaner har jag blivit beordrad att släppa. Det kommer aldrig hända med den utgångspunk jag har idag. Jag vänder blad och framför mig gapar ett stort, vitt uppslag utan vare sig streck eller stavelser. Jag får börja om och försöka skapa en ny, realistisk dröm utefter de begränsningar jag har. Jag ser på framtiden med stora, hoppfulla ögon och jag vet att allting kommer att falla på plats. Det finns mycket jag kan göra av det här och i det långa loppet vill jag vara med och påverka så att alla som hamnar i samma situation som jag gjort ska få ett bra, ljust, fantastiskt och underbart liv. Trots svårigheterna som kommer med ett liv med protes så väntar en spektakulär framtid som jag inte vill missa!


Without a struggle..

Redan i samband med att den här olyckan hände blev jag införstådd med att man skulle stöta på en del svårigheter. Svårigheter som jag skulle få jobba med vare sig jag ville det eller inte. Dom här svårigheterna skulle finnas där framför mig av naturliga skäl och tyvärr existerar inga omvägar för att ta sig förbi detta. Antingen vägrar jag att ta mig förbi det, (självklart är ju inget sånt här enkelt och det är ju inte konstigt om man ibland bara vill lägga sig ner och skrika!). Eller så bestämmer jag mig för att klara det, trots motvind, och kampen blir en del av processen. Processen i sin tur kommer symbolisera den tuffa strid jag genomgick för att nå mitt mål.

Alla har vi svårigheter, tuffa perioder och hinder att ta oss över. De varierar genom livet i omfång och mängd. Ibland känns det övermäktigt och nästan omöjligt att klara av. Det blir för mycket på en gång. Hur ska en människa klara det? Man är ju ingen robot heller. Men jag tror verkligen på det här att utan kamp blir processen inte lika meningsfull. Det är sånt här som härdar oss och gör oss starkare.

Jag är mitt uppe i en av de svåraste processerna jag nånsin behövt tampas med. Den här processen har både fysisk och psykisk förankring vilket betyder, om jag har rätt, att jag förmodligen kommer bli den starkaste Jessi jag nånsin kunnat bli. Jag kommer bli jätte stark, och jätte härdad och jätte modig!

DREAM BIG.

Alla har vi drömmar. Drömmar som ibland kan kännas omöjliga att uppnå men vi håller kvar vid dom för att vi känner oss uppfyllda och lyckliga vid bara tanken. Nånstans hörs också orden: ''Tänk om''. Om man sätter himlen som limit, om möjligheterna är oändliga och vi ignorerar vår rädsla för att misslyckas så skulle vi kunna uppnå precis vad som helst. Drömmar blir till tankar, tankar (utan rädsla) leder till handling,- om vi  verkligen vill. Och OM vi vill. Det finns så mycket oanvänd vilja så det svämmar ju över! Jag säger kör på- Exclamation mark.

Den känslomässiga bergodalbanan.

Jag tror att alla har sånna dagar till och från. När man går från glad till ledsen, till upprymd, till nedstämd. Upp och ner, helt okontrollerat. Man hänger inte riktigt med. Kanske påverkas man av yttre händelser och emotionella bergodalbanan följer dagens positiva och negativa sitautioner. Det är ju naturligt att man reagerar på det som händer. Både positivt och negativt.

Men ibland vet man inte riktigt varför man mår som man mår. Man bara känner sig tom och nedstämd egentligen utan andledning. Då tror jag att det bästa är att säga till sig själv, jahapp nu har jag en sån här dag och det är faktiskt okej! Sen kanske man blir glad igen under dagen, SUPERENERGISK rent ut sagt! För att i nästa sekund dyka ner i det kolsvarta vattnet utan botten. Då börjar man ju undra alltså. När jag har sånna dagar, alltså sånna dagar när det svänger kraftigt mellan olika känslolägen,  beror det oftast på såna enkla saker som jag faktiskt kan påverka själv. Har jag ätit bra? Har jag sovit och känner mig utvilad? Har jag druckigt? Har jag tagit min smärtmedicin? Oftast ligger det ju nånting i det här, för då svänger det! Man blir ostadig och oreglerad. Det här kommer jag ju oftast på först i slutet av dagen också men man lär sig! :)

Life dont stop.


Livet dundrar på i rasande fart frammåt. När jag har funderat på det här tidigare så har det nästan jämt skapats en stark oroskänsla i bröstet. Jag har frågat mig, vad vill jag göra med mitt liv? Hur ska jag hinna med allt? Vart ska jag börja? I vilken ände? Alltså nu såhär vid 25 års sträcket så kan jag säga att det här känslorna inte kommer lika ofta. Oroskänslorna alltså. Och då har jag ändå blivit äldre..

Jag tror att man måste lära sig att njuta i nuet. Vara här och nu hela tiden och tillåta sig att HA ROLIGT I LIVET. LEVA LIVET. Jag gör det nu, mer än någonsin. För alltså nånstans så är väl det väl det som är det absolut viktigaste? Livet ska vara kul:) Why can't I have fun ALL the time? Precis. Jobbet ska va kul, man ska le och skratta med sina vänner, med sin partner, man ska utöva sporter och intressen som ger glädje i själen. Livet stannar inte för någonting så det är lika bra att ha det fantastiskt trevligt på vägen!

Bakom masken.


Tänk alla gånger någon frågat hur du mår och man per automatik har svarat: " Det är bra!", fast man egentligen kanske känner sig vilsen, ledsen, upprörd eller bara är allmänt nedstämd. Det är nog vanligare än man tror. Precis som folk klär in sina kroppskomplex i kläder för att dölja det dom inte tycker om, tror jag att människor ofta maskerar sig själva med ett leende eller ett  tillgjort humör för att undvika frågor om det som känns tungt och motigt. Men bakom masken gömmer sig ett krossat hjärta, oväder i själen och kanske en helt annan människa en den man försöker utstråla. Kanske en ledsen person som helst av allt vill ha en kram men inte vågar be om en? Den där masken kanske är nödvändig ibland, men oftast är det nog bäst (för ens egen skull) att släppa alla maskeringsalternativ och bara berätta hur det är fatt. Du får förmodligen den tröst du helst av allt egentligen vill ha, du kan tillåta dig att ta det lite lugnare under dagen och ingen kommer ifrågasätta varför du kör på lågfart. Skönt!

The Secret.


WILD WOMEN AREN'T MEANT TO BE TAMED.


Har ni sett det avsnittet i sex and the city där Big och Natasha har sitt engagement party? Det ögonblicket i slutet, när Carrie får syn på en vit, omedgörlig häst som vilt slänger med huvudet så att manen dansar i vinden. Jag ÄLSKAR det. Sen kommer avslutet: ''Maybe some women arent ment to be tamed, maybe they need to run free until they find someone, just as wild to run with".. Jag ryser, det är så fantastiskt fint. Dessa ord är dagens sanning. Vet ni att jag kände mig instängd förut? I mig själv. Tyglad på nå vis. Som att jag inte kunde leva ut allt jag ville för jag trodde det var fel. Va bra att jag kom på sen att det var en sån dum ide. Nu är jag FRI, VILD och LYCKLIG! Ingen kan stoppa en vild jessi på språng, det slutar bara med att jag springer iväg. Fortare, kvickare, och om möjligt ÄNNU VILDARE!

Min Religion- The Secret.


Det fina i livet.


Livet är så himla fint. Det finns så otroligt vackra platser, saker och människor att det är helt sinnessjukt. Att se världen ur the sunglases of love, är kanske det bästa sättet att känna intensiv lycka. Man väljer att aktivt fokusera på det fina i omgivningen och vända sig bort mot det man tycker är mindre trevligt. Det säger ju sig själv att ju fler positiva saker du lägger uppmärksamheten på, desto gladare blir du inuti! Jag brukar ibland sätta mig ner när jag är ute, se mig om, och försöka hitta minst 5 vackra saker där jag är. Det gör mig glad och på nått sätt känns det som att jag upptäcker detaljer, människor och andra ting jag annars skulle missat.

Go and get your loveglases baby.

Dagens inspo.


ÅNGRA INTE!


Never regret anything that made you smile.
Alla erfarenheter, bra eller dåliga gör oss till dom här fantastiska människorna vi är idag. Alla har en historia, ett bagage med tunga saker, lätta saker, resor, äventyr, separationer, drömmar, tårar, oförglömliga skratt och storslagna minnen. Oavsett vilken etikett vi väljer att sätta på dessa så har det format oss till det vi är idag. Otroligt. De situationer vi helst vill glömma, de händelser som gör mest ont, även när du tänker på det idag, har lärt oss någonting om livet. Those wicked memories, de galna partynätterna som inte slutade som man ville eller de där ogenomtänkta besluten man en gång tog har bidragit till vår livsresa. Valen vi gjorde då, gjorde vi av en anledning. Keep making amazing memories!

VIKTIGT.


Översvämning av blommor.


Tänk om jag står på en äng med en korg. Det finns tusentals fina blommor i olika färger och former. Jag vill plocka alla, så jag gör det. Om mitt liv är korgen, och blommorna är alla fantastiska upplevelser man kan ta del av, så vill jag att korgen ska SVÄMMA ÖVER. Jag vill fylla den med alla färger, alla former. Jag får plocka vart jag vill på ängen, hur mycket jag vill, hur ofta jag vill och helst hela tiden. Dom här blommorna är till för att plockas, dom är till för att göra det fint i mitt liv. Jag tänker ta för mig, och när jag blir gammal, vill jag plocka fram alla blommor igen och lära mina barn och barnbarn att göra likadant!

Om

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

My name is jessi.

My name is Jessi. Är hög på livet och på er. Gud va ni är bra:) I slutet av 2010 råkade jag tyvärr fastna i en maskin med mitt ben så att det gick av, whopsi.. Men du, jag kör ändå! Min blogg handlar om mig och mitt nya liv:) Ett liv med protes. Jag är REDO och TAGGAD, är du? Självklart!
RSS 2.0