Ett år senare..

Idag är det alla hjärtans dag. Pussar och kramar till alla! Jag tycker givetvis att man ska ge mycket kärlek i överflöd  e v e r y  day of the year, men jag kan inte rå för att va lite cheesy och tycka det är mysigt såhär också. Man kan ju om inte annat unna SIG SJÄLV lite extra kärlek! Jag kom faktiskt att tänka på en sak under dagen som värmde så himla mycket inuti..

 

För exakt ett år sen, på alla hjärtans dag, åkte jag och Johan till Mexiko. För ett år sen satt jag i rullstol. Jag kommer ihåg hur jag KÄMPADE mig igenom snö och slask och jag kommer ihåg dom tillfällena jag fick för mig att ta KRYCKORNA ner till stan, stapplandes i vinteroväder på ett ben med shoppingpåsar i båda händerna. Jag ville testa mina gränser. Jag ville se hur mycket jag klarade av! Långsamt gick det, timmar tog det och ont hade jag i armar och axlar. Jag dog halvt flera gånger på vägen men jag var stolt när jag kom hem. Sådana erfarenheter har gjort att jag idag ändå kan känna, I can fuckin' do anything.

 

Jag är så glad när jag ser tillbaka på året som gått. Jag har har lärt mig leva med en kroppsdel mindre, jag har tappat 15 kg på 6 minader (väger 54,8 nu kg nu) jag har lärt mig GÅ igen, jag har stått upp för mig själv- trots att jag vart svag och legat i underläge och jag har inte gett upp! Blir så himla exalterad över vad RESTEN av livet har att ge mig! Om man ändå klarat detta på ett år, huuuuur långt kan man inte gå på ett liv?!

 

NU..KÖR..VI!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden
RSS 2.0