Det som vi kallar känslor.

Alltså känslor är någonting helt fantastiskt egentligen. Tänk att vi alla har dom! Stora små, glada, ledsna, vilsna, starka, svaga, arga, rädda. Lyckokänslorna är ju oslagbara att bära på. Det måste vi alla upplevt, föhoppningsvis massvis med gånger genom livet. Jag vet hur jag känner mig när jag är lycklig! Jag känner mig stark och oövervinnerlig! jag är högt högt högt upp i det blå, svävande, inget rör mig. Inget. Bara lyckan är närvarande. Men tänk när känslor inte är lika glada. Dom kan för vissa bli förlamande och utgöra rena hinder i vardagen. Dom stoppar en från att leva. På så sätt är känslor läskigt. Att dom är så POWERFUL och kan, om man har otur, överta kontrollen. Det är därför man ibland måste frigöra sig från känslan och tänka att: Jag ÄR inte min känsla, men känslan är en del av mig just nu. Den har ett förlopp, och kommer avta. Så ser verkligheten ut.

HEJ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden
RSS 2.0