Söndagsprat.

En tanke har slagit mig många gånger senaste veckan. En vis person sa till mig i början på hösten att kreativitet är motpolen till depression. Det stämmer så bra in på mig så att det är SINNESSJUKT. Jag vet att många stora konstnärer och författare har skapat sina bästa verk när dom mått som allra sämst och livet varit som svartast, men då får dom stå för undantaget i det här.

Jag vet bara att under livets gång när jag varit som mest kreativ, har depression eller nedstämdhet legat så långt från verkligheten att de inte ens går att snudda vid. Och samma tvärtom. När jag haft deppigare perioder är min kreativa sida totalt avstäng och det är insanly svårt att starta igång den igen.

Men jag märker ju att det ger resultat. Alltså att vara kreativ och välja in saker som distraherar till max. Får man bara upp en liten gnista så räcker det en bra bit på väg. Allt kreativt som fyller ens uppmärksamhet är att föredra i sånna lägen. Allt.

Kreativt eller distraherande: Måla en tavla, gå på museeum, träffa en vän eller två, pyssla med nått kul, gå på bio, rensa garderoben och sortera allt i fina lådor, gå ut och ta en drink även fast det är tungt, designa ett eget plagg mm..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden
RSS 2.0